frumelin asked: Jag har alltid haft samma namn, sedan årskurs fyra samma längd och jag har trott mig stå rätt stadigt på benen. Sedan kom du. Som en virvelvind, min orkan och ställde in vardag på sin spets. Du drog mattan under fötterna på mig och breddade mitt synsätt. Hur kan jag fortfarande vara jag men så himla annorlunda? Vem var jag utan dig i mitt liv? Hur ska jag klara av att du ska flytta till Kalmar? Herregud, hjärtat mitt. Du fattas mig varje sekund du inte är nära.
Du är det bästa som hänt mig, förstår du det? Det vackraste och mest turbulenta och ingenting kan någonsin toppa allt jag känner när jag är med dig, det borde inte vara fysiskt möjligt för denna lilla kropp. Min skatt, för dig tar jag mig till månen och tillbaka. Flera gånger om.